Det är lördag eftermiddag och det regnar ute. Jag har varit inne exakt hela dagen. Ibland händer det att jag har sådana dagar, när jag inte gör något alls. Men oftast känns det okej. Idag är något annorlunda, jag är annorlunda. Jag vet inte vad det är som får mig att känna såhär. (Bonus)barnen sitter i soffan och tittar på tv, kärleken ligger i sängen, dunderförkyld. Alla vill ha sällskap av mig, men jag känner för art vara själv. Jag känner för att vara själv trots att den lustiga känslan i mig är ensamhet. Jag känner mig ensam i ett hem fyllt med människor.
När jag tänker på det så tror jag inte att det är så ovanligt. Jag tror att det finns många där ute som känner som jag, som tillsammans med andra känner sig ensamma och sårbara. Jag vet att känslan kommer försvinna, kanske om några minuter, kanske i morgon. Fram tills dess ska jag försöka sysselsätta mig med något. Städa lite, sedan laga middag.
Vanligtvis är jag positiv, men idag ville jag bara skriva av mig lite. Skriva av mig ensamheten. Kanske hjälper det. Vi får se.
Kramar till alla ensamma där ute.
MENY
0